EKO - Karin Lundgren-Tallinger

Vernissage lördag 3/10 12.00-15.00 Eko Något ligger och gror, kanske i det omotiverade mötet mellan en symaskin, ett paraply och ett operationsbord. Men att det skulle vara just det surrealistiska som snattrat sig fram genom konsthistorien och dykt upp bland en massa tygbitar är naturligtvis svårbevisat. Men låt oss säga att ursprungsidén rullat fram som en snöboll i den konsthistoriska traditionen. Något fastnar, annat faller bort. Antagligen skulle startpunkten lika gärna kunna sägas vara Malevich Vit kvadrat på vit botten som långsamt parat sig med ett amerikanskt lapptäcke som i sin tur förförts av Monets näckrosor som tillfälligtvis fastnat i Eva Hesses nät. Materialiteten, det taktila, återanvändandet, minnet... Bakåt ser det ut som en irrfärd, men framåt handlar vägen om att uppmärksamt följa en inre rösts vägledande bifall eller avslag. Långsamt bygga en intern logik för vart och ett av verken. Ett fåtal ja bland oräkneliga nej inte så här leder sakta vidare. Kanske kan det förefalla en aning luddigt som koncept. Men hur förstår man egentligen en ordlös upplevelse?